Happy Boys, olja, 1972, 100×150 cm. En bild med många bottnar. Medvetet eller omedvetet påverkas konstnären alltid av tidigare bilder, lagrade i huvudet. Birgit bläddrade ofta i sina konstböcker innan hon gav sig i kast med ett nytt verk. Här leker hon med en bild av Henri Rousseau från början av 1900-talet.
Men målningen är också ett led i ett längre projekt där hon studerade bilder av kvinnor och män i dagstidningar och veckopress. I Dagens Nyheter förekom två typer av karlar: makthavare i kostym och idrottsmän. Här har hon smält samman dem till en bild.
Vid en minnesutställning på Kulturhuset i Stockholm 1992 pekade en av åskådarna på mannen näst längst till höger:
— Men titta, där är ju Carl Bildt!
Hur kom det sig? 1972 hade Bildt ännu inte lämnat studentpolitiken. Men Birgit målade inte individer. Hon målade typer. 1992 hade Sverige fått sig en statsminister som var så typisk att han blev lik bilden i stället för tvärtom.
Ännu en ingång: När Birgit var ung och gick på dans fanns det i Hammerdal ett musikkapell som hette Happy Boys.
Henri Rousseau: Bollspelarna, 1908.