Den snälla flickan från 1975 är liksom Happy Boys en dubbelexponering. Männen som tumlar omkring kommer från tidningarnas sportbilagor. Kvinnan, låst i bildytans mitt, är hämtad från en pälsannons från NK. Birgit skriver själv om målningen:
Den svenska tanten, alltid leende och vänlig, bland figurer från idrottssidorna. Kvinnan härstammar ursprungligen från en NK-annons. Det yttre skalet kommer därifrån. Erfarenhetsmässigt gestaltar hon naturligtvis, som alla andra figurer, mina egna erfarenheter.
Jag tänker mig en tidsförskjutning i bilden. Personerna är vuxna, men handlingen barnets. Situationen är följande: En fotograf kommer till en skolklass. Flickan ställer snällt upp framför kameran och försöker med sitt överdrivna leende släta över att pojkarna busar. Det vill säga de gör vad de har lust till.
Det vuxna livet: Kvinnan: “Nu ska vi ha det trevligt och inte bråka (diskutera, prata politik)! Kom så dricker vi kaffe!”
Kompromisser till döds — eller?
I samband med sitt arbete som lärare på Teckningslärarinstitutet på Konstfack i Stockholm arbetade Birgit med ett projekt där hon jämförde bilder av kvinnor och män i massmedia. Ett resultat blev utsmyckningen av Akalla tunnebanestation, ett annat en serie oljemålningar. Bland annat den här.
Hon började med att teckna av fotografier i dagstidningarna och ställa dem mot varandra eller mot teckningar hon gjort på Gustavsbergs porslinsfabrik.
Kvinnorna till vänster är hämtade från NK-annonsen. Till höger syns en tjej som jobbar på porslinsfabriken. Klassavståndet framträder i kontrasten mellan kvinnorna.
När kvinnan från annonsen ställs mot fotbollsspelaren blir kontrasten en annan.
Birgit har berättat om sitt projekt i en längre artikel som finns med i boken Det nya modet – Birgit Ståhl-Nyberg.